Jag gillar egentligen inte att snacka barnuppfostran då jag verkligen tror att alla föräldrar har olika och kanske lika bra sätt att handskas med sina små avkommor på.Jag ger mej dessutom ut på okända vatten när jag tänker på att skriva om detta med att uppfostra barn....just därför kommer jag inte gå in närmare på saken förutom att kommentera några småsaker som slagit mej under detta första året i fäderslandet.

Det började faktiskt med att vi skulle ha Dylans barnkalas på Bruket, ett kanonbra ställe med separat lekland och vägg i vägg välutrustad bar och bowlingbanor.Nästan varje helg spelar det dessutom bra rockiga band här.Men tillbaks till barnkalaset...När vi kom dit och hade ordnat upp alla faciliteter med kalaset (dvs hälsat och satt på artighetsflinet till alla klassens föräldrar som kom och skulle lämna av sina barn, fått på alla ungar de typiska neonfärgade västarna, tagit hand om paketen m.m) så tyckte syrran och jag att det var på tiden  att ta ett bord och sätta oss och slappa lite."Jag kilar öven till baren ocnh hämtar 2 cider" föreslog jag glatt och är på nolltid framme vid bardisken och beställer.Eller försöker att beställa rättare sagt.Tjejen bakom disken tittar lite skeptiskt på mej och rynkar pannan lite; "Eähhh,,, men är inte du där inne på BARNkalaset ?" frågar hon med betoning på BARN."Jojjomänsan" säger jag glatt eftersom jag inte kan se problemet med detta."Jo, eähhh, du kan ju inte ta med dej ciderna in DIT...till BARNEN..." upprepar hon och glor surt på mej ungefär som om jag hade föreslagit att vi skulle sätta upp ett litet öltält därinne dit ungarna kunde komma och svalka av sej när de lekt sej svettiga.

"Nähä, OK " svarar jag lite snopet.Tänkte en sekund på om jag skulle ta upp en diskussion men kom på bättre tankar när jag kom ihåg vart vi befann oss...I Sverige...Not in Spain.Men kan inte låta bli att undra i mitt stilla sinne vad de är rädda för....att vi föräldrar ska supa oss snörfulla och börja härja runt bland bollarna....Eller att vi ska ställa till med slagsmål och fyllebråk...men efter lite diskussion med syrran kommer vi fram till att det ÄR bara så här..take it or leave it.Barn och Alkohol passar helt enkelt inte ihop.Nix.Så är det.
Bra.

Nästa sak som jag tänkt på är det här med hur himla PEDAGOGISKA föräldrar verkar vara här i Sverige...Nästan som om de får en instruktionsbok i Högskolepedagogik vid förlossningen.Har stått jämte och råkat höra otaliga konversationer mellan barn och deras föräldrar under detta året...i kassaköer, nere vid badbryggan, vid fotbollsmatcher osv.Och en sak som alltid slår mej är hur många föräldrar byter röst totalt när de vänder sej till sina barn, då pratar de plötsligt med riktig barnslig röst på nåt slags babyspråk...själv tror jag barnen lär sej prata bättre om man från början pratar med dem på ens "vanliga" sätt med normal röst.Man behöver inte sänka tonläget och prata babyspråk bara för man vill kommunicera med sina ungar... Sedan behöver man inte välja de allra svåraste orden i Svenska Akademins ordlista när man pratar med dem men jag tror personligen att det är nyttigare för barnen att prata med dem som man pratar till andra vuxna för fröken i skolan kommer knappast prata på babyspråk även om hon är pedagogiskt utbildad.

Om jag får lov att dra parallellen med Spanien så är det mer raka rör och inte så mycket daltande där.Visst, barn är barn, men till en viss gräns.Här vill man gärna överaktivera ungarna medans i Spanien är de lite coolare och anser att barnen får till viss del aktivera sej själva.

Slutligen vill jag bara återigen poängtera att jag minsann är låååååångt ifrån någon stjärna eller expert på banruppfostran ; Min barndomsvän ifrån Borås kallar mej och familjen för "Familjen  Annorlunda"(dock med glimten i ögat misstänker jag) och det beror knappast på att vi har tio barn.....