Blev bara så tvungen att fortsätta lite till om det här med barn; Syrran berättade en ("rolig") historia om en av sina ungar häromdagen.I och för sej tyckte hon nog inte själv att det var så där förfärligt roligt i just det momentet men när hon skulle återge historien till mej höll vi på att flabba ihjäl oss och sen varje gång jag tänker på den där imaginära scenen som liksom spelas upp i mitt huvud av hur det KAN ha gått till så skrattar jag högt.Och inte för att det är någonting att skratta åt...långt därifrån....en unge som säger , eller i detta fall SKRIKER, fula ord är ju inte speciellt charmerande.Även om mina egna odågor svär så det ryker tyvärr.För är det nånting de lär sej alldeles utomordentligt bra i skolan så är det svärord och andra vokalubära hemskheter som jag faktiskt ryser när jag hör.Sonen hade t o m satt i system att lära ut de spanska fula orden till ungarna i klassen som de sen slängde sej med på rasterna....fröken ringde hem men det är en HELT annan story.   MEN....OM man nu får lov att se det lilla komiska i sammanhanget och jag uppmuntrar ju självklart ingen till att svära...MEN ändå---Picture This;

Syrran med familj skulle bila hem efter en helg i Stockholm.Alla ungar var svintrötta efter helgen och höll väl som bäst på att slå ihjäl varandra i baksätet.Hungriga var de visst också.De kör förbi ett MAX-Burger ställe utefter vägen i höjd med någon "Köpingstad" och syrran beslutar sej raskt för att här ska minsann stannas och rastas.Bunkras upp.Fylla på energireserverna, så att de orkade bråka HELA vägen hem till Varberg.Sagt och gjort.In och parkera bara för att upptäcka att de inte var de enda gästerna på stället.Skitsamma.Ungarna var hungriga och skulle tryckas i käk.Dock blev det nog inte så himla mycket käkat eftersom MAX hade satt upp en stor lekplats mitt i "restaurangen" där det fanns en sån där rutchbana som liksom går i spiral ner och innan man hoppade på denna banan fanns det ett plastfönster dit alla ungar gick och vinkade ut till sina päron som satt nedanför och låtsades intresserade mitt i hamburgerfrossan.Alla barn vinkade så gulligt och på sin höjd räckte någon våghalsig unge ut tungan och sprang sen snabbt därifrån och kastade sej ner i rutchbanan.Syrran satt väl och spanade i sin mobil, glad för att ha fått 5 min egentid i röran.Hon kastade säkert en blick och såg att ungarna sprang upp och ned och lekte med de andra barnen.Men plötsligt märker hon liksom att det blir konstigt tyst i lokalen och folk börjar stirra upp mot rutchbanan.Hon höjer ögonen och kollar upp, kollar ner, och plötsligt kopplar trötta hjärnan vad hon egentligen har sett....0ch panikkänslan kommer; Mellansonen står uppflugen i det här plastfönstret (som precis ALLA i hela lokalen kan se , det är liksom det som är planen så man kan hålla lite extra koll på sina barn)  med båda långfingrarna i luften som han viftar med mot själva rutan och det går inte att ta miste på heller vilket tecken det är han gör.Han gör det dessutom helt perfekt som om han övat en hel del... Samtidigt skriker han för säkerhets skull (om någon nu skulle ha missat de obscena gesterna) "FACK JU" så det skallrar innanför rutan.Tyvärr är ungen utrustad med en rejäl pipa och det gick inte att missa vad han sa för nåt (eller SKREK) trots det halvtaskiga uttalet ...Runt honom stod det dessutom en liten fanclub med storögda barn och glodde på spektaklet.Syrran tänkte nog 1000 tankar och en av dem och kanske den första var nog att springa ut och låtsas som att hon var en singeltjej på businessresa...Sen kom hon nog på att det inte heller var en bra idee.Hon började vifta åt ungen att komma ner, men han hade ju hela restaurangens uppmärksamhet riktad mot sej och ville inte alls gå därifrån....Syrran, nu säkert röd i ansiktet dessutom, fick resa på sej och kanske till och med kravla sej upp i den snirkliga trappan och slita ner ungen....har inte riktigt hört hur historien slutade...dock har jag inte skrattat så mycket på LÄNGE och man får väl ha överseende med att han bara är 4 bast och efterapar de större killarna....Jag har i alla fall denna scenen att tänka på varje gång jag känner någon slags deppkänsla i kroppen....då kan jag inte låta bli att garva och blir genast på lite bättre humör...så NÅGOT bra förde det i alla fall med sej ;)))))))