Idag har varit en väldigt tung dag.

Faktiskt en av de tyngre dagar i mitt liv...och dessa är lätt räknade då det inte är SÅ väldigt mycket som får mej ur balans eller rubbar mina cirklar.När barnen är sjuka, när en älskad mormor går bort eller när orden blir hårdare än man menat...då är det jobbigt med livet.

Förra veckan blev en sån där tuff vecka då den förstfödda och starkaste blev inlagd på sjukhus.Oro kunde avläsas i läkarens blick.Det här med en akut bukspottskörtelinflammation är VERKLIGEN inget att leka med...Kräver ofta intensivvård och en del kommer inte ut med livet i behåll .Dock var dottern stark, i sin bästa ålder för att klara av sådana här inflammationer, men ändå...Jag gjorde som jag brukar i dessa situationer; Nämligen att jag stänger av totalt...det har en psykologisk term som jag inte riktigt kommer ihåg...men det finns en benämning för tillståndet.

Ungefär samtidigt som Tora fick beskedet om att Drottning Silivas barnsjukhus stod redo att ta emot oss så slutade en annan ung flicka utanför Skövde sitt jobb på ett cafe.När min dotter transporterades i ambulans ifrån Halmstad till Göteborg för att få  bättre vård så skickade 17-åriga Lisa ett sms till sina föräldrar att hon var på väg hem efter en lång arbetsdag. Tora kom fram till sjukhuset men Lisa kom  aldrig hem.

När dottern sattes på dubbelt dropp om Söndagskvällen så anmäldes Lisa som saknad och försvunnen av sin pappa som kört hela vägen till Kinnavik bara för att hitta sin dotters moped med NYCKLARNA I....Den ångest jag kände kan dock inte jämföras med vad han måste ha känt när han upptäckte detta.Jag hade min dotter inom räck och synhåll hela tiden.Jag låg i en säng mindre än en halvmeter bort.Jag kunde nå henne på en nanosekund och på mindre än en armlängds avstånd när jag än ville och varje gång jag vände mej på natten och kollade att hon andades.Jag inser nu att jag är lyckligt lottad.På måndagsmorgon gick hon igenom en magnetröntgen samtidigt som polisen drog igång ett sökarbete efter Lisa på 300 m ifrån den plats hon arbetade.Fynd gjordes både utanför Skövde och på sjukhuset i Göteborg.I vårat fall var det en elak gallsten som satt sej på tvären och på ett sådant olyckligt sätt så att både levergång, gallgång och bukspottkörtel påverkades.I Skövde fann man ett mobilskal och en söndrig display som kunde knytas till Lisa.På tisdagen hade läkarna tid att titta över och analysera röntgenbilderna medans Missing People satte in extra resurser i Kinnavik.Tiden rann iväg och varje timma som gick var viktig.Man har ju hört att om man inte finner en försvunnen person inom 48 timmar så är hoppet inte så stort att finna denna människa i livet.Mitt liv dessa dagar gick ut på att analysera blodvärden,,,det togs blod 3 ggr om dagen för att kontrollera att dessa livsviktiga organ inte slutade att fungera.Ett normalt bukspottskörtelsvärde ska ligga på 0,7 och Toras var över 30!!!!!! Ett normalt levervärde ska ockås ligga under 1 och Toras var uppe i 16...Tiden blev vår fiende.Vänder det inte snart får man ta till akuta åtgärder.Som att operera bort gallblåsan som också den var kraftigt inflammerad.Det är en risk i sej.Går den sönder under operation är det inget kul.På onsdagen vände det plötsligt och för våran del innebar det lättade leenden och en bortblåst aptit som kom tillbaka (både hos mor och dotter).I Skövde utökade man sökradien till 600 m och gjorde ytterligare några fynd.På torsdagen utlovades hemskrivning om proverna såg bra ut.Och det är här den markanta skillnaden blir tydlig; Tora kom hem men det gjorde aldrig Lisa.2 tonårstjejer med livet framför sej där den ena får komma hem till sin familj och en framtid och den andra möter sitt öde i ondska och mörker. Förövarna tar inte bara Lisas unga liv utan ödelägger dessutom livet för väldigt många andra människor i hennes närhet.För familjen blir livet sej aldrig detsamma, de kommer från och med nu alltid förknippas med "familjen vars dotter blev mördad".De kommer aldrig få frid igen.Kanske kortare stunder under sömnen och drömmens befriande tankar kan de få lite ro men resten av livet kommer de alltid att slåss med demoner OM och HUR hennes sista minuter i livet egentligen var.Detta är något de aldrig kommer ifrån.En mardröm de aldrig vaknar upp ifrån och varje gång de ser Lisas jämnåriga vänner eller det är jul eller hennes födelsedag eller årsdagen då hon försvann eller årsdagen då hon hittades....Då kommer smärtan vara extra stark.

Jag har haft tur .Jag fick med mej min dotter hem.Jag är så evigt tacksam och fast jag inte direkt tror på Gud så tackar jag någon varje kväll .

Idag gifte sej prinsen med sin fina Sofia.Det var en dag många såg fram emot.En dag som skulle gå i kärleken och glädjens tecken.Tyvärr blev det inte så.Natten till lördagen framkom det vi alla kanske visste innerst inne allt eftersom dagarna gick men knappast ville inse och ta till oss.Man hade hittat en död kropp som man trodde tillhörde Lisa Holm.Paradoxalt nog skuggades prinsparets glädje av denna fruktansvärda nyhet.Det var plötsligt svårt att känna någon eufori eller lycka alls trots allt det vackra  som omringade brudparet.Det enda jag kunde tänka på var att mitt i denna lyckan fanns det en familj som skulle minnas denna dag som den värsta i mannaminne.Nämligen den dag då de blev tvugna att identifiera sin döda dotters kropp.Samtidigt som någon annan vaknar till sin livs lyckligaste dag, nämligen sin bröllopsdag.Ty Sånt är livet; Man vet aldrig vad som händer imorgon, man vet bara vad man har idag.Så snälla ni, ta vara på dagen som är för imorgon kan allt vara försent.Säg till dina nära och kära att du älskar dem, krama en extra gång godnatt och köp för alldel den där toppen som egentligen var för dyr...Drick det där extra glaset champagne och lev i nuet.Livet går inte i repris och framförallt så vet man inte hur länge man har vissa människor omkring sej.Slutligen känner jag Djup tacksamhet över att det gick bra till slut, att min dotter är hemma igen men mina tankar är ikväll hos familjen Holm i Skövde, vila i frid finaste Lisa .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det började nog förra fredagskvällen, syrran mamsen och jag satt uppflugna med varsitt glas vin i näven i uterummet.Mamma drog upp tröjan och synade magen..."Usch vad trist det är när jeansen sitter så hårt..." suckar hon uppgivet och synar oss andra...

Jag och Syrran brukar alltid väldigt kärvänligt kalla varandra för TAIKONS när det är läge för det så att säga...det kan vara om vi t,ex trycker in alla ungarna i EN bil (och kör en väldigt LITEN sträcka skall poängteras).Glömmer aldrig när vi åkte i...

Jag har länge tänkt att jag skulle tillägna en av mina bästa vänner några rader.Det kommer hursomhelst aldrig att göra honom rättvisa...Men jag försöker ändå.För det är han värd.Minst. Joan kom in i vårt liv den våren Ella var nyfödd. Det var den...

Blev bara så tvungen att fortsätta lite till om det här med barn; Syrran berättade en ("rolig") historia om en av sina ungar häromdagen.I och för sej tyckte hon nog inte själv att det var så där förfärligt roligt i just det momentet men när hon skull...

Jag gillar egentligen inte att snacka barnuppfostran då jag verkligen tror att alla föräldrar har olika och kanske lika bra sätt att handskas med sina små avkommor på.Jag ger mej dessutom ut på okända vatten när jag tänker på att skriva om detta med ...