Häromdagen stod jag och pratade med en jättetrevlig mamma på förskolan.Vi snackade om Spanien och hur det var att komma tillbaka till kalla Sverige osv.Allt gick väldigt bra tills hon råkade nämna att hon arbetade som psykolog, då kom jag av mej totalt...Ungefär som när man träffar sin hårfrissa på stan och alltid ser ut som fan i håret   

Jag kände mej plötsligt väldigt bedömd i varje kommentar och tänkte att nu gäller det att inte säga för mycket..

Hade i alla fall hunnit kläcka ur mej att min stora flicka var lite lätt trotsig ibland.Psykologen, som till på köpet visade sej vara fembarnsmamma som jobbade heltid samtidigt som hon skötte man, hem, barn, hund, katt och guldhamster med bravur (ja, man kan få komplex för mindre), rynkade pannan och tänkte efter lite...

"Men det här med egentid då....? Hur funkar det egentligen ?"

Jag sken upp, glad att kunna svara på något;

"Jo, egentiden funkar faktiskt kanon, jag går ofta ut och promenixar med hundarna, eller kanske åker en sväng till Gekås eller bara tar en Latte på stan..."

Hon ler lite överseende och klappar mej på armen.

"Jag menar din och DOTTERNS egentid, ja man kan också kalla det kvalitetstid, " mässar hon vidare.

"Ehhhh....jaha.,...du menar så ja....." stammar jag blossande röd. Fan , nu hade man trampat i klaveret ändå.Jag tänkte febrilt på nåt smart att säga. "Jo men vi har ju lite egentid då och då alltså....kollar på TV ihop och sådär....ja..." Jag skrattar lite onaturligt.

Hon ler lite igen,kanske aningens ansträngt denna gången eller så är det bara jag som inbillar mej.

"Du, nu går du hem och så funderar du ut nåt riktigt mysigt och roligt som ni kan göra tillsammans, ja, det behöver inte vara något komplicerat.Ta en kopp te och en  smörgås tillsammans på kvällen och småprata lite eller bara gå en liten promenad tillsammans och kolla av hur dagen varit....ja du förstår nog..."

Hon nickar med eftertryck och med en uppmuntrande vink lämnar hon mej på parkeringen aningens mer förvirrad än innan ...Tänkte på hur våra kvällar ser ut med en enda röra av läxläsning, bad och allmänt kaos och funderade starkt på VART jag skulle lägga in det där med kvällsteet.Nästa problem var att Den äldsta går knappt en meter i onödan och absolut inte en vanlig vardagskväll i sällskap med morsan och jyckarna.Så promenaden gick också bort.

Men det skulle nog lösa sej, jag skulle nog hitta på nåt bra, här skulle minsann fixas bästa egentiden eller kvalitetstiden med den förstfödda.Och skam den som ger sej för redan nästa dag får jag ett gyllene tillfälle.Vi är på väg till passexpeditionen för att hämta ut hennes pass och får en timma över innan vi ska iväg och hämta brorsan.

"Hörrudu Tora, vad skulle du säga om att bara du och jag går och fikar i stan?"

Hon granskar mej kritiskt från topp till tå och överväger en sekund.Antingen finner min outfit för dagen nåd eller så tar glupskheten överhand då hon ärvt mitt sötbegär....

"OK då" avgör hon till slut, "men bara om vi går på EspressoHouse"...Sagt och gjort.Espressohouse here we come!

Det är nästan ingen kö och Tora är snabbt framme och beställer utan att blinka in en Frappino och en kladdkaka.

"87 kr" säger tjejen bakom disken. Jag sväljer lite.Jaha, ungefär som en bättre lunch.Skitsamma, var det egentid så var det.. "Och du da, ska inte du ha nåt da?" undrar tjejen och tuggar lite på sitt tuggummi."Hmmmm, jo just det ja....ehhhh, jag tror jag tar en kaffe med mjölk bara....en liten..."

Tora glor surt på mej "Fy fan va pinsamt alltså mamma...."

Jag undrar lite vad jag nu hade gjort men det fanns ingen tid att fundera vidare över det, Tora hade redan hitta ett bord och stod och viftade argt emot mej.

Vi satte oss och hon tog genast fram sin mobil och började trycka lite samtidigt som hon slevade i sej kladdkaka.

Vi satt tysta ett tag.Jag tog en klunk kaffe.Tog sats.

"Jaha, hur går det i skolan da tycker du?"

"Men fan mamma, jag VILL inte prata om skolan när jag är ledig....fattar du väl...." Hon ger mej en arg blick och trycker in sista biten kaka.

"Nähä, ok då...." suckar jag.

Tysta lite till.

"Men du, fotbollen da, hur är det...?"

Nu lägger hon ner skeden med en smäll i bordet.

"Men VET inte du att jag haft tre halsflussar i höst och knappt kunnat träna alls va....bara tagit den jävla äckliga pencillinen va....mamma har du GLÖMT det eller? Och att doktorn sa att får jag det en gång till så måste jag antagligen operera mandlarna va....hur kul är det då???????"

Hmmmm, just det ja, tänkte inte på det, hon hade ju knappt tränat alls i höst....Jag började känna mej rejält misslyckad och bestämde mej för att vara tyst ett tag till, eller kanske resten av fikastunden till och med.

När jag gett upp och sitter och smuttar på mitt dyrkaffe så händer det plötsligt något.Hon lägger ifrån sej mobilen och iakttar mej stint en stund.Jag ler lite prövande liksom för att uppmuntra henne till att ta första steget till det där myssamtalet mor och dotter emellan.Jag nickar lite typ "shoot, spit it out...".Hon öppnar munnen.

"Men Guuuuud mamma vilken stor finne du har på hakan...." utbrister hon sen. Jag flyttar handen automatiskt och känner efter, ja det stämde tyvärr insåg jag sen...Bordet bredvid sneglar lite intresserat bort mot oss och en äldre dam ler lite medlidande.Dottern har ärvt sin pappas höga röst.

"Ja ja, men du behöver inte skrika så..." viskar jag och rodnar för andra dagen på rad.

Detta går inte min väg känner jag.

Hon tittar lite mer ingående och fortsätter; "Ja, och sen har du grått hår här på sidorna och mustach" avslutar hon samtidigt som hon slurpar i sej det sista på sin lyxmilkshake.

Hon samlar ihop sina saker och reser sej upp och gör tecken till mej att följa efter.

Jag sväljer ner det sista kaffet och gör mej klar för avgång.Egentiden var tydligen över, i alla fall för den här gången.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har varit en väldigt tung dag. Faktiskt en av de tyngre dagar i mitt liv...och dessa är lätt räknade då det inte är SÅ väldigt mycket som får mej ur balans eller rubbar mina cirklar.När barnen är sjuka, när en älskad mormor går bort eller när ...

Det började nog förra fredagskvällen, syrran mamsen och jag satt uppflugna med varsitt glas vin i näven i uterummet.Mamma drog upp tröjan och synade magen..."Usch vad trist det är när jeansen sitter så hårt..." suckar hon uppgivet och synar oss andra...

Jag och Syrran brukar alltid väldigt kärvänligt kalla varandra för TAIKONS när det är läge för det så att säga...det kan vara om vi t,ex trycker in alla ungarna i EN bil (och kör en väldigt LITEN sträcka skall poängteras).Glömmer aldrig när vi åkte i...

Jag har länge tänkt att jag skulle tillägna en av mina bästa vänner några rader.Det kommer hursomhelst aldrig att göra honom rättvisa...Men jag försöker ändå.För det är han värd.Minst. Joan kom in i vårt liv den våren Ella var nyfödd. Det var den...

Blev bara så tvungen att fortsätta lite till om det här med barn; Syrran berättade en ("rolig") historia om en av sina ungar häromdagen.I och för sej tyckte hon nog inte själv att det var så där förfärligt roligt i just det momentet men när hon skull...