Jag och Syrran brukar alltid väldigt kärvänligt kalla varandra för TAIKONS när det är läge för det så att säga...det kan vara om vi t,ex trycker in alla ungarna i EN bil (och kör en väldigt LITEN sträcka skall poängteras).Glömmer aldrig när vi åkte ifrån parken i Capdella till Lizas hus en gång för längesen, tror t o m att både tvillingarna och Ella satt i vagn.Vi hade badat en hel dag i parken och hade tusentals lösa påsar och strandväskor , tomflaskor och våta handdukar.Allt slängdes in i bakluckan på min älskade Toyotajeep tillsammans med en tvillingvagn och Ellas sittvagn.De sex ungarna staplade vi PÅ varandra i baksätet (glöm bilstol) och körde i snigelfart de 500 m till syrrans boning.Utanför på gatan stod grannarna och tittade intresserat på oss när vi sniglade förbi och skulle parkera.Till saken hör att dessa grannar tillhörde den perfekta sorten (hon var tyska ska tilläggas) och gjorde allting liksom sådär superrätt.De hade 2 pojkar med 2 1/2 års mellanrum (nä, de kunde verkligen inte tänka sej barn nummer tre för tänk så orättvis det skulle bli när ungarna bråkade, det skulle ju alltid bli 2 mot 1 ).De var ute hela helgerna på olika upptåg , cykelutflykt med tältläger var nog favoritsysselsättningen och de packade in sej i sin perfekta bil med sin perfekta packning och drog till stranden där de lekte tillsammans hela familjen...Perfektionister var en underdrift och inget kunde bli BRA nog.I alla fall.De stod nu på gatan och inspekterade vår fullpackade bil och jag tror t o m syrran råkade backa in i muren när hon skulle parkera så nära som möjligt för att lämna plats åt sopbilen som svichade förbi varje morgon.Om man stod för långt ut i gatan kunde man alternativt bli av med sin sidospegel eller bli väckt av sopbilstutan....vet inte vad som var värst faktiskt.Att behöva kasta på sej de första kläderna man hittade och rusa ut med bilnycklarna i högsta hugg och le så ursäktande man bara kunde kl 6 om morgonen....ja ja det blir mycket paranteser här i detta inlägget märker jag, har lätt att spåra ut och spåra av när jag kommer in på Spanien... Vi börjar i alla fall last ut unge efter unge och det tar liksom aldrig slut....det fullkomligt VÄLLER ut barn ifrån alla håll...Sedan är det bagageluckans tur att tömmas.Den är så full så det buktar ut och eftersom det är en jeep så är det en dörr istället för lucka så när jag öppnar den så ramlar allting i gatan; det rullar tomma burkar under bilen och tvillingvagnen åker i backen med ett brak för säkerhets skull.Ingen kan ha missat att the Taikons kommit hem.Fler grannar börjar nu titta ut på gatan vad det egentligen är som sker såhär på lördagskvällen.Vi vinkar lite avvärjande typ att vi har läget under kontroll.Vi börjar samla ihop alla prylar och vår värdighet (den som var kvar i alla fall) och försöker febrilt få in alla ungar genom syrrans grind utan för mycket skrik och bråk.

Svettiga och röda ler vi lite ursäktande men exploderar i skratt när vi kommit innanför grinden och vi båda tänker samma sak ; Taikons!!!! Sen korkar vi upp lite vin och kan se det komiska i situtionen.

Det finns många fler ex på vad jag menar och jag måste återigen poängtera att det är inget illa menat mot Zigenare för vi är nämligen mer lika än vad man kan tro.Jag måste ha varit Gypsy i tidigare liv: Älskar kringflackandet, miljöombytena och att inte riktigt veta var man ska hamna nästa dag.Beundrar det färgglada, det rastlösa och Elden som alltid verkar finnas någonstans i bakgrunden.Tycker det är exotiskt med kläderna och de svarta mörka färgerna som genomsyrar dem.

Här i Sverige känner jag mej plötsligt väldigt mycket mer Taikon än i Spanien.Där var jag ändå morsan som hade stenkoll på varenda jäkla liten utflykt, varje hemläxa, varje steg ungarna tog ....jag visste minsann vilka dagar de hade gympa och vilka dagar de hade fritidsaktiviteter.Jag fnyste nog i smyg åt de där tankspridda spanjackerna som hade nollkoll....tacka vet jag svenskarna, vi har FULL koll tänkte jag ofta och sträckte på mej lite mer.

Här har jag plötsligt blivit morsan som dagisfröknarna skyr....har inte koll på tider, när det ska hämtas eller lämnas,,,när det är avslutningsfest eller när fritids har stängt.Missar packa matsäck till utflyktsdagen (Vilken utflykt liksom....???) och fattar inget när Dylan är den enda som dykt upp till morgon fritids (oj, planeringsdag, vad det idag det....?)...

Imorse var inget undantag.Dylans klass hade avslutning och ungen påstod tvärsäkert (för JAG visste ju inte) att de skulle samlas i klassrummet kl halv nio.Fine tänkte jag, nu skulle jag vara extra smart minsann och för att slippa sitta och vänta i skolan tills avslutningen skulle börja kl 9 så bestämde jag mej för att Dylan skulle åka med skolbussen som vanligt kl 8 och då kunde jag i lugn och ro duscha och göra mej iordning och på så sätt vinna lite tid (NOT).

Kör ner Dylan till bussen kl 8 bara för att inse att han var den enda ungen som var där....Hmmmm konstigt.....det gick väl ingen buss idag då....kör honom ända in till skolan och kl börjar närma sej tio över 8.Hmmmm....ingen annan unge i syne och snart är klockan kvart över 8....STRANGE!

Hugger tag i en förbispringande lärare som snabbt informerar om att morgonfritids är stängt och ingen skolbuss går på avslutningsdagen och detta har vi minsann fått besked om via mail.....Hmmmm, jag mumlar nåt om problem med hotmail (NOT)...Förresten skulle de inte samlas halv nio utan kvart i nio och detta har de också skickat ut via mail.Nu är klockan snart tjugo över 8 och jag sneglar nervöst på klockan.Läraren synar mej lite diskret där jag står i blommiga träskor där hundarna gnagt sönder den ena så den liksom hänger och släpar i marken på ett ganska osnyggt sätt när jag går...till detta har jag mina prickiga pyjamasbrallor och nån gammal urtvättad graviditets t-shirt som är sådär ruskigt bekväm , nopprig och mjuk...."Ja, jag ser ju att du måste hem och byta om så Dylan får väl följa med mej in och hjälpa till med dekoration av klassrummet " suckar fröken och förbarmar sej över mej.

Jag viskar ett snabbt TACK och kör som en raket hem, nu är kl halv nio och jag har exakt 6 och 1/2 min på mej att snoffsa upp mej.Raggardusch och sliter åt mej en klänning ur Toras garderob som ligger närmast.Klänningen är ärvd från Fiffi.Slänger på mej första jackan jag ser som råkar vara Toras den med...skinnjacka.Resten av familjen står och glor på spektaklet men hajjar att det är bråttom.Tio i Nio seglar vi in på en överfylld skolparkering och snor åt oss den sista olagliga parkeringen på en backtopp tack vare att vi har jeep. 2 min i 9 tar vi plats i Gympasalen och jag försöker se ut som jag har haft all tid i världen denna morgon.Kan inte låta bli att tänka på i mitt stilla sinne hur det hade varit om jag haft lite koll....skrivit upp dagar och tider  och inte litat på min mentala förmåga att komma ihåg saker utan papper och penna ...samtidigt inser jag att jag faktiskt VILL ha det så...det är ju spännande att leva på "the edge" och inte alltid veta vad som kommer att hända...Hmmmm, opraktiskt men lite extra krydda...a la Taikon .