Någon gång i början av 90-talet tröt farsans tålamod med mej och syrran.Kanske berodde det på alla sena kvällar (eller tidiga mornar) vi stapplade in genom ytterdörren , långt ifrån nyktra , och bara flabbade när han försökte skälla ut oss.Eller var det kanske den gången han fick åka ut i Magaluff  kl 5 om morgonen och hämta upp syrran på en pub (som hade lovat på tro och ära att vara hemma kl 12) .... antagligen var det en kombination av många saker som gjorde att han till sist tog beslutet att skicka de 2 äldsta till Schweiz.Syrran hade väl någolunda tur som hamnade i Rolle på den fint ansedda internatskolan "Le Rosey". Där fanns i alla fall Geneve runt knuten och en handfull snygga rika arvatagare.Jag drog nitlotten den gången och hamnade på FLICKPENSION i Lausanne där det var brist både på killar och annat...Trots allt fick vi komma hem om loven och jag minns speciellt ett jullov där det gick extra vilt till.Jag och syrran gjorde inget annat än att hänga ute om kvällarna de 2 veckorna vi var hemma. Jan Guillous "Vendetta" skulle spelas in på Mallorca den julen och i brist på det äkta Sicilien (där det var för farligt att spela in p  g a maffian) så tog man de scenerna på Mallis istället.Vi hängde med inspelningsteamet de 14 dagarna och speciellt med de danska stuntkillarna,de var cooooooola....körde runt Magaluff i en öppen jeep och raggade brudare genom att hänga och slänga sej ut och in i bilen i HÖG fart...Vi fastnade i alla fall i fällan och hade roliga nätter ihop med dessa galningar..Farsan blev surare och surare allteftersom nätterna blev längre och längre och dagarna kortare och kortare.Han hade i julklapp lovat oss egna VISA kort som vi skulle få ha med oss till Schweiz efter julen och använda VÄLDIGT måttligt....detta var något han poängterade noga....inget slös och bara i NÖDFALL skulle vi få använda dem.En trygghet om något gick fel.Det var alltså inget kort man lite nonchalant kunde slänga upp på HM efter en lyckad shoppingrunda.Långt därifrån...vi svor på heder och samvete att ALDRIG använda det om vi :

1-Inte var i nödsituation   eller 

2-Hade fått muntligt lov av farsan att t,ex köpa vinterjacka el något i den stilen

3-El möjligtvis till flygbiljett hem

Tyvärr hade jag ett litet missöde den sista natten innan vi skulle åka tillbaka till Schweiz och fick aldrig farsans förtroende att bära med mej hans Visa kort...Ska inte gå in på detaljer men jag kom säkert hem efter solen gått upp och vill minnas (not) att jag blev hemskjutsad av en tysk kille med hästsvans som sladdade in på vår uppfart och lämnade av ett vrak till mamma som typiskt nog stod ute iträdgården med armarna i kors när jag vinglade upp för trapporna...tror jag kräktes en omgång med innan jag stupade i säng. När jag blek och illamående samma eftermiddag blev skjutsad till flygplatsen av farsan passade han på att meddela att det skulle inte bli nåt VISA kort till det svarta fåret (jag o syrran turades lite om att vara det).Just då sket jag totalt i Visa kort och allt annat bara jag fick sova på flyget....Det tog dock inte lång tid att återhämta sej ifrån den bakfyllan och syrran som bodde i grannstaden Geneve var genast med på noterna då jag helgen efter föreslog en "get together" i hennes stad.Geneve var en superbra partystad med alla ingredienter och nationaliteter och eftermiddagen började på "Lord Nelson Pub" som nog är så nära en irländsk party pub man kan komma.Där samlades alla internationela skolor runtom Geneve området och festade tillsammans...det var JUKE box och tequila race fram tills tolvslaget då man gick vidare.Hade man gott om pengar hängde man på vissa platser men var man kyrkråtta i sammanhanget fanns det andra minst så roliga ställen att gå på.Min och Syrrans favorithak var "Whiskey Club" , en liten sunkig rock klubb belägen in the middle of nowhere...Med ett klientel som hade fått farsan att svimma...MEN med ett litet rökigt dansgolv och den bästa musiken.Väl där var stämningen i topp och jag o syrran i toppform efter tequila och annat.Dock hade vi ETT stort dilemma...Cashen var slut, finito and finnished... Syrran som var störtcool slet flott fram farsan nya skinande Visa kort som brände i plånboken trots löften om att INTE använda det i onödan---"Nä för fan" protesterade jag, för trots promille på 2,0 så fattade jag SÅPASS mycket; att missbrukade syrran kortet skulle det ryka fortare än kvickt..

"Vafan" kontrade syrran med ett brett flin, "man lever väl bara en gång va..." samtidigt som hon vevade in 2 vodka orange ifrån baren samtidgt som hon viftade med kortet över huvudet.Barkillen tog glatt farsans Visakort och slängde det i ett glas bakom baren I fall vi ville beställa mer under kvällen.-----Kommer ihåg att det var en fantastisk lyckad kväll full med rock, starka drinkar och massor av dansgolv....det var defintivt värt skället som syrran uttryckte det en tid efter.För skäll fick hon.massor dock var hon betrodd att behålla sitt Golden Card....kan avslutningsvis nämna att jag ALDRIG fick mitt.Det låg i farsans kassaskåp tills det gick ut...och han förnyade det aldrig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har varit en väldigt tung dag. Faktiskt en av de tyngre dagar i mitt liv...och dessa är lätt räknade då det inte är SÅ väldigt mycket som får mej ur balans eller rubbar mina cirklar.När barnen är sjuka, när en älskad mormor går bort eller när ...

Det började nog förra fredagskvällen, syrran mamsen och jag satt uppflugna med varsitt glas vin i näven i uterummet.Mamma drog upp tröjan och synade magen..."Usch vad trist det är när jeansen sitter så hårt..." suckar hon uppgivet och synar oss andra...

Jag och Syrran brukar alltid väldigt kärvänligt kalla varandra för TAIKONS när det är läge för det så att säga...det kan vara om vi t,ex trycker in alla ungarna i EN bil (och kör en väldigt LITEN sträcka skall poängteras).Glömmer aldrig när vi åkte i...

Jag har länge tänkt att jag skulle tillägna en av mina bästa vänner några rader.Det kommer hursomhelst aldrig att göra honom rättvisa...Men jag försöker ändå.För det är han värd.Minst. Joan kom in i vårt liv den våren Ella var nyfödd. Det var den...

Blev bara så tvungen att fortsätta lite till om det här med barn; Syrran berättade en ("rolig") historia om en av sina ungar häromdagen.I och för sej tyckte hon nog inte själv att det var så där förfärligt roligt i just det momentet men när hon skull...